Krönika, Dagens Industri

Weekend 6 december

Krönika

Jan Gradvall

Lattjolajbanpengar. En svensk kommunalpolitiker beskrev härom veckan pengar till kultur på det sättet. Ett betraktelsesätt som hör hemma i förra seklet men tyvärr lever kvar. En förlegad syn på kultur som något man kan satsa på om man får pengar över.

Politiker som gjort sin research om kreativa näringars ökade betydelse för ett lands BNP, skulle i stället kalla lattjolajbanpengar för en nödvändig investering för framtiden.

Ett av de mest intressanta reportage jag läst i år är ”Drömmen om näringslivets Gangnam Style” i novembernumret av Dagens Industris bilaga Di Dimension. Ett 12 sidor långt reportage av reportern Viktor Ström och fotografen Jesper Frisk om dagens Sydkorea.

För 50 år sedan hade en sydkorean samma levnadsstandard som en invånare i något av Afrikas mest utsatta länder. Sedan dess har tillväxten i Sydkorea ökat med närmast overkliga 23 000 procent. I dag är Sydkorea att ett av världens modernaste länder. Sydkoreanska elever utklassar svenska i nationella prov.

Den ekonomiska utvecklingen i Sydkorea under andra hälften av 1900-talet har kallats Miraket på Hanfloden. Vändningen byggde på en snabb industrialisering med fokus på export. Ett fåtal familjeägda företag subventionerades för att växa sig till stordriftsfördelar och lyfte landet ut fattigdom.

Strategin för sydkoreanska jättar som Samsung, Hyundai och LG har varit att bli den snabbaste efterföljaren. Som Viktor Ström beskrev det i Di Dimension-reportaget: ”Om Apple har lanserat en ny telefon har Samsung gjort en likadan fast billigare, om BMW släpper en ny modell gör Hyundai en lågprisvariant”.

Problemen som nu uppstått på 2010-talet är att de sydkoreanska bolagen har blivit för framgångsrika. ”Flera av dem kan räknas som världsledande inom sitt område. Att för första gången ligga etta i loppet har paradoxalt nog fått bolagen, och därmed landets, ekonomi att vackla. För vad gör världens bästa efterföljare när den ligger först?”

När Park Geun-Hye blev landets nya president i februari så var hennes första och viktigaste punkt att återigen få fart på den inbromsade tillväxten. Park Geun-Hyes analys är att Sydkorea måste ställa om till att bli en innovationsdriven ekonomi och därmed satsa på kreativa näringar.

Men här tar det tagit stopp. Vad är problemet?

Utåt sätt gör sydkoreaner allting rätt. De både arbetar och pluggar hårdare än oss svenskar. Arbetstiden är i snitt nästan två mer timmar om dagen jämfört med Sverige. Utbildning ses som det viktigaste av allt i Sydkorea. Viktor Ström: ”När den vanliga skoldagen är slut går majoriteten av eleverna vidare till kvällsskolor, hagwon, där de sitter till klockan 22.00 varje kväll”.

Sydkorea har alltså precis allt – utom tid för det som inte går att schemalägga.

I det sydkoreanska samhället finns väldigt lite tid för det som är grunden i kreativa näringar; kultur och fritt skapande utan krav på avskastning. Precis det som den nämnde svenska kommunalpolitikern nedvärderande kallade för lattjolajbanpengar.

Kultur är inte en hobby. I den nya innovationsdrivna ekonomin så har det jag skriver om på dessa sidor i DI Weekend – musik, tv, film, böcker – blivit grundförutsättningen för nytänkande.

I stället för att betrakta stöd till kultur som allmosor, en kvarleva från industrialismen, är det hög tid att vi börjar kalla kultur för vad det faktiskt är.

Investeringar i hjärnan. Medel för tillväxt.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

JULSHOW
Orup, Grand Hotel, Stockholm. 28 år efter att jag såg Orup på scen första gången bryr han sig fortfarande lika mycket om musik och sin publik. Höjdpunkt: svensk översättning av Chris Reas ”Driving home for Christmas”.

TV
”Alla är fotografer”. Public service som bäst. Gränsen mellan underhållning och undervisning suddas ut. Man lär sig nya saker i varje avsnitt. Programmet också perfekt i tiden: har svenskar någonsin fotograferat lika mycket som i dag?

TV
”Brooklyn Nine-Nine”, Fox (endast USA än så länge) Alla komediserier har vingliga startsträckor, men Andy Sambergs nya komediserie om poliser börjar sätta sig. Bästa persongalleriet i komediserie på väldigt länge.