Krönika, DI Weekend
Krönika 16 januari
Krönika
Jan Gradvall
Företag och artister har en sak gemensamt: de som lyckas bäst är sällan de som följer regelboken. Snarare de som river sönder regelboken och i stället börjar skriva nytt på de blankvita sidorna längst bak.
I ett gammalt trähus i Solna i skuggan av Bergshamraleden rivs just nu regelboken sönder samtidigt som det skrivs nya sidor för 2015.
Inne i huset sitter Steve Angello, tidigare medlem i Swedish House Mafia. Han håller på att finslipa det allra på sitt album som släpps i april.
Det vackra trähuset uppfördes i mitten av 1800-talet av Karl XV som skänkte det till sin älskarinna. I modern tid har det blivit en inspelningsstudio, tidigare ägd av Anders Bagge. Det var här svenska låtskrivarduon Bloodshy & Avant arbetade när de producerade klassikern ”Toxic” åt Britney Spears.
I dag har Steve Angello tagit över hela huset. Alla husets tre våningar är fulla av hans anställda, unga i kepsar som arbetar med omslag, videor, reklam, grafik. Precis allting görs inhouse.
I en annan studio sitter hans lillebror AN21 (uttalas som hans namn Antoine), även han ett namn i discjockeyvärlden.
Vid ett köksbord sitter hans mamma, Helen, som är med och sköter huset. (Steve har sitt hem i Los Angeles.) Hon berättar att det är gångavstånd till hennes lägenhet i Solna, numera med utsikt mot Friends Arena. När Swedish House Mafia gjorde sina historiska spelningar på Friends var de hemma hos henne och åt tårta.
På sin dator visar Steve Angello omslagsbilderna till hans album som ska heta ”Wild youth”. Det är konstverk gjorda av porslin, handmålade i Småland, skört och vackert.
Men utförandet kolliderar med motiven: knogjärn, kastkniv, stilett. Referenser till hans egen uppväxt i Solna, präglad av våld och brott. Hans grekiska pappa, med en fot i den kriminella världen, blev mördad.
Albumet ”Wild youth” skulle släppas redan i fjol, allt var påskrivet med Sony för världslansering, men när Steve i sista stund kände att han och Sony inte synkade till 100 procent, dog han tillbaka allt och kommer nu att släppa albumet själv.
En annan sak företag och artister har gemensamt: många som tog sig fram genom att vara banbrytande börjar sedan följa regelboken efter genombrottet, ängsliga att förlora sin position.
Inte Steve Angello. Han gör återigen som när han slog igenom som discjockey: fixar allt själv.
Swedish House Mafia var ett gräsrotsfenomen. Inga tidningar var intresserade av att skriva om trion de första åren. De byggde allt själva från grunden, genom främst YouTube.
När Swedish House Mafia sålde en miljon biljetter till sin världsturné hade Live Nation den lägsta marknadsföringsbudgeten sin historia. Det räckte med att medlemmarna lade upp flyers (reklamflygblad) på Instragram för att sälja slut.
Vågen med stadiumhouse och EDM peakade med Swedish House Mafia. Den eran är över, även om många artister inte insett det och försöker hänga kvar i det förflutna.
Inte Steve Angello som ger sig ut i det outforskade. Albumet låter djärvt, episkt, hårt, vackert. Som mentor har han haft Stuart Price (Madonna, Pet Shop Boys). ”Wild youth” är också verkligen ett album, inte en samling singlar. Sångarna han jobbar med är inte de förväntade utan unga talanger som Julia Spada.
Inte heller lanseringen är hämtad från regelboken. Under våren kommer det att placeras det ut arkadspel i sex städer i världen: Stockholm, London, Los Angeles, New York, Sydney, Tokyo.
Med hjälp av headset och virtuell Ocolus Rift-teknik kommer man inte bara kunna lyssna på Steve Angellos nya musik utan bokstavligen kliva in i hans värld.
(slut)
Weekend 16 januari
GRADVALLS VAL
TV
”Lyckliga gatan”, TV4. Ångtelevisions finaste just nu. Television med hjärna och bultande hjärta som visar hur musik kan överbrygga mellan generationer och bostadsområden. Rapparen Näääk är så bra att han borde bli julvärd.
RADIO
Amanda Svensson, ”Allt det där jag sade till dig var sant”, Radioföljetongen i P1, uppläst av Louise Ryme. Roman om en ung människas sökande efter identitet på en folkhögskola där alla lyssnar på ”Hallelujah”-covers.
BOK
Lars Norén, ”Fragment” (Albert Bonniers Förlag). Formgivaren Nina Ulmaja presenterar Lars Norséns textfragment med ljusgrå typografi, utan seriffer, på tungt grå boksidor på matt papper. Form och innehåll tar varandra i hand.
+
BONUS NR !:
Författaren och journalisten David Foster Wallace, som tog sitt liv 2008, fick en gång frågan varför han så ofta bar en bandana runt huvudet. Svar: ”För att mitt huvud inte ska explodera”.
David Foster Wallace förkroppsligade uttrycket spränglärd. Han var samtidigt medveten om vad han kallade ”the asshole problem”. Konsten att lägga sig på en nivå aningen över läsarens kunskaper, men samtidigt utan att framstå som ”ett asshole” som bara försöker briljera.
En ny bok, ”The David Foster Wallace Reader”, fungerar som en ”Greatest Hits”-volym. För oss som läst honom finns det också intressant outgivet bonusmaterial.
Volymen är sammanställd av hans förläggare Michael Pietsch (som postumt sammanställde hans oavslutade roman, ”Blek kung”), hans agent Bonnie Nadell och hans änka Karen Green.
Bland det outgivna finns mailväxlingar mellan David Foster Wallace och hans mamma om korrekt språkbruk: både mor och son var besatta av grammatik. Det finns också exempel på det material han använde i sin undervisning som collegelärare, något han sannolikt var lika bra på som att skriva.
Jon Day skriver i en Financial Times-recension om boken: ”Han hade förmågan, som alla stora lärare, att få dig att känna som han påminde dig om saker snarare än att föreläsa om dem”.
”The David Foster Wallace Reader” är en tegelsten på 976 sidor med allt från noveller och romanutdrag till essäer.
En mer hanterlig introduktion, på svenska dessutom, är samlingsvolymen ”Texter” som Natur & Kultur gav ut 2013. Översättning av Alva Dahl och ett urval av texter där bland annat jag själv bidrog.
Jan Gradvall
Kortis nr 2:
En tv-kanal är aldrig bättre än sina senaste serier. I den gamla analoga världen var det en kraftig överdrift. Det gick att leva på gamla meriter lång tid innan det märktes i tittarsiffror. I den nya streamade världen – där man utan bindningstid från en månad till en annan kan välja bort och lägga till– börjar det däremot bli sant.
Alla streamingtjänster på den svenska marknaden kostar ungefär lika mycket. Vad ska man årets första månad satsa på i valet mellan Netflix och HBO Nordic? Svar: Ingen av dem utan Viaplay.
Plötsligt är det Viaplay som har det bästa utbudet. Särskilt genom inköp av nya serier producerade av Amazon. Dessa två Amazon-serier är det bästa man kan se på datorn just nu:
Transparent (Viaplay, hela första säsongen, 10 avsnitt ligger ute, 10 avsnitt)
Mycket mer än en berättelse om en familjefar som en dag plötsligt kommer ut som en transperson. Också en bultande familjeskildring, om blodsband och konflikter, splittring och sammanhållning, med pappans tre självupptagna vuxna barn i fokus. Dreglande vackra Los Angeles-miljöer och den bästa musikläggningen i en serie sedan ”True Detective”. Skaparen Jill Soloway skrev tidigare avsnitt för ”Six feet under”. Jeffrey Tambor är magnifik i huvudrollen.
Mozart in the jungle (Viaplay, hela första säsongen, 10 avsnitt, ligger ute)
2005 skrev oboisten Blair Tindall en bok om hennes erfarenheter av den klassiska musikvärlden med titeln ”Mozart in the jungle: Sex, drugs and classical music”. Denna bok ligger till grund för serien, rapp och rolig om klassisk musik. Mycket sex och droger, fast till tonerna av Mahler och Mozart i stället för rock’n’roll. Djungeln som åsyftas i titeln är New York, skildrat i befintliga miljöer á la ”Sex and the city”. Serien är producerad av Wes Andersons bästa vänner, Roman Coppola och Jason Schwartzman. Den senare gästspelar i rollen som briljant patetiskt podcastjournalist.
Jan Gradvall