Skivrecensioner, DI Weekend

Weekend 13 maj

Skivrecensioner

Drake
Views
OVO Sound
Betyg: 5

Som så ofta annars är det Zara Larsson som fångar samtiden. För ett par veckor sedan skrev hon på Twitter: ”Damn, this is such a good music year”.

2016 tornar verkligen upp sig till ett exceptionellt musikår. De fyra artister som lett utvecklingen och dominerat populärkulturen de senaste tio åren är: Rihanna, Kanye West, Beyoncé och Drake.

Under loppet av tre månader har de nu alla fyra släppt nya album – alla utmärkta.

I den mördande konkurrensen skulle jag ändå påstå att Drake vinner i längden. Numera recenseras nya album tre-fyra timmar efter att de getts ut. Ger man det här albumet en vecka, vilket behövs för 73 minuter musik, inser man hur oerhört vackert slipad denna diamant är.

Uttrycket amerikanska artister stämmer inte riktigt. Precis som andra stora nordamerikanska artister som Neil Young, The Band och Joni Mitchell så är Drake i själva verket från Kanada.

Fast hans egentliga hemland är Internet.

Ingen skildrar och använder den nya tidens teknologi som Drake. Han sjunger och rappar om mobiltelefoner, voicemail, DM-funktionen på Twitter. Det finns sajter som visar hur väl hans texter lämpar sig att använda som bildtexter på Snaphat och Twitter.

Ingen utnyttjar heller viral spridning lika skickligt som Drake. Han är ständigt aktuell, ständigt synlig.

När Spotify presenterade sin statistik för 2015 visade sig att Drake varit den mest streamade artisten i världen.

Drakes grubblande, tvivlande kärlekstexter verkar vara inlästa i mobiltelefon mitt i natten. Han liksom, bloggar för sig själv. Låtarna verkar ha växt fram via länkar som mailats fram och tillbaka. På en av albumets låtar räknar jag till 14 inblandade låtskrivare.

Och, viktigast av allt, det låter helt fantastiskt.

New York Times har träffande beskrivit att Drake skapat en egen genre. Det är varken hiphop eller soul eller pop. Det är Drake. Hans sånger här låter som barnbarn till Arthur Russells postmodernistiska disco och Marvin Gayes elektroniska mästerverk ”Sexual healing”.

Jan Gradvall

Eva Eastwood
Min melodi
Darrow/Border
Betyg: 3

I Sverige är 1950-talet är inget decennium. Det är en plats. En temapark som har sin bästa säsong på sommaren.

Den som tydligast belyser detta är Eva Eastwood, en artist som suddar skillnaden mellan rockabilly och svensktoppsmusik. Eva Eastwood låter som om hon dirigerat en raggarbilskaravan och bett den parkera framför scenen för ”Allsång på Skansen”.

Det finaste berömmet i hennes värld är att en låt blir en plåtdunkarfavorit. Låtar som man dunkar med i med handen hängande utanför bilfönstret. Det finns många sådana här.

Första textraden på albumet sätter tonen: ”Jimmy du är min dröm, och jag från Örebro”.

Jan Gradvall