Krönika, DI Weekend
Weekend 23 juni
Krönika
Jan Gradvall
Representativitet är allt. Jag har haft det uttryckt ringande i huvudet ända sedan i vintras.
Representativitet, ett ganska klumpigt ord på svenska, betyder att fördelningen i till exempel kön, etniskt ursprung och ålder hos de som medverkar i olika sammanhang, även motsvarar fördelningen hos befolkningen i stort.
Den som sade den meningen var en svart 23-åring från Peckham i södra London som fått en av de två huvudrollerna i senaste ”Star Wars”-filmen. Skådespelaren heter John Adedayo Adegboyega. Hans föräldrar är från Nigeria. I filmbranschen har han förkortat sitt namn till John Boeyga.
Peckham är ett av de mest diversifierade bostadsområdena i det mångkulturella Storbritannien. Andelen vita britter är bara 25 procent.
Vi satt på ett hotellrum i London, det var någon månad innan premiären. John hade nyligen fått den första actiondockan av sig själv i rollen som Star Wars-hjälten Finn. Jag frågade vad det betydde att en svart kille från Peckman fått den här rollen. Han svarade:
”Egentligen ville jag inte bry mig om det. Jag ville bara ha ett coolt skjutvapen och säga saker som, ’Chewie, vi är hemma’. Men, samtidigt, representativitet är allt. Att icke-vita människor och kvinnor i allt högre grad får huvudroller i filmer är viktigt, självklart och oundvikligt. Att alla får se sig representerade där upp i rymden.”
Varje generation får sina egna hjältar. De barn som nu växer upp ”Star Wars: The force awakens” växer upp med en film där de två modigaste och hårdast fajtande karaktärerna spelas av en ung kvinna och en ung svart man. Den symboliska betydelse det kommer att ha om 15-20 år ska inte underskattas.
En av de sommarfilmer på bio jag har högst förväntningar på är remaken av ”Ghostbusters” som får premiär 22 juli.
Jag är uppväxt med originalfilmerna. Jag älskade historien om de unga smarta vetenskapsmännen och parapsykologerna som blir spökjägare i New York.
I originalfilmen spelas de fyra spökjägarna av fyra män. Män som springer omkring med coola vapen och gör modiga saker.
Spökjägarnas sekreterare spelas däremot av en kvinna. Hon sitter kvar på kontoret, bevakar telefonerna och dagdrömmer om kärlek.
I den nya ”Ghostbusters”-filmen är rollfördelningen omvänd. De fyra spökjägarna spelas nu av kvinnor. Fyra extremt roliga komiker med en bakgrund i ”Saturday night live”: Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Leslie Jones och Kate McKinnon.
Sekreteraren som blir kvar på kontoret – inte helt smart, plirar med gullig blick bakom sekreterarglasögon – spelas av en man, Chris Hemsworth, känd som superthjälten Thor i Marvels filmuniversum.
Remaken av ”Ghostbusters” har varit omskriven i två år med rubriker i stil med att ”Ghostbusters” nu riktar sig till tjejer.
Amy Pascal, en av filmens producenter, har invändningar mot den förenklade vinkeln. I en intervju filmtidningen Empire säger hon. ”Jag vet att folk pratar om den här filmen som tjejversionen av ’Ghostbusters’, men det här är inte mer än ’chick flick’ än vad ’Gravitiy’ var. Huvudrollsinnehavarna är vetenskapsmän. De är spökjägare. Jag ville bara att det skulle vara det normala”.
Hur påverkar det ens drömmar och yrkesval när man växer upp med filmer och tv-serier där alla de mest tekniskt kunniga alltid har spelats av män?
Återigen: representativitet är allt.
Animerade Disney-filmer, där könsrollerna varit kvar i 1700-talet, har genomgått en förvandling i modern tid. Plötsligt är det nu feministiskt medvetna filmer som ”Frost” som drar in mest pengar.
Nyckelpersonen bakom denna vändning är manusförfattaren Linda Woolverton. Efter att andra manusförfattare fick sparken fick hon chansen att ta över manuset till ”Skönheten och odjuret” (1991).
I en intervju i Time Magazine förra veckan berättar hon att det var en kamp. Hennes ambition var att skapa en hjältinna som ”kunde se längre än slutet på sin egen hårborste”, men Disney spjärnade emot.
Linda Woolverton hade skrivit en scen i manus där Belle, skönheten, sätter nålar i karta för att visa vilka platser hon vill besöka. När Linda Woolverton fick se tecknarnas storyboard så var det plötsligt ersatt med att Belle i stället dekorerar en tårta. (Kompromissen blev att Belle läser en bok.)
Det tog tid, det tog 20 år, men nu ser vi förändringen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
För tredje året i rad har jag valt ut vikarier som får ta över denna sida. Från och med 8 juli och fem fredagar framåt får ni i stället för mitt ansikte mötas av Ametist Azordegan, Amie Bramme Sey, Lisa Milberg, Anika Hussain och Theodora Alexander Nordqvist.
Mitt skäl är egoistiskt. Jag behöver vara ledig. Och jag är väldig nyfiken på att läsa vad just dessa fem väldigt smarta personer skriver.
Samtidigt har de andra bakgrunder än vad jag har. Därmed bidrar de till att bättre spegla hur Sverige i dag ser ut.
(slut)
GRADVALLS VAL
EP
Finess, ”Allt har sitt pris” (Sony). Rapparen Finess intervjuades i Ametist Azordegans utmärkta reportage i DI Weekend om Malou von Sivers, ”Hiphopelitens drömsoffa”. Nu släpper han en EP där han kliver in i den svenska Elitserien.
DVD
”UnREAL”. En av de smartaste, mest mediekritiska och samtidigt mest skamlöst underhållande tv-serier har obegripligt nog inte köpts in av svensk kanal. Om inspelning av realitydrama. Samtidigt som säsong 2 rullar i USA finns nu säsong 1 på amerikansk dvd.
DOKUMENTÄR
”Time is illmatic”, Netflix. Rapparen Nas debut ”Illmatic” från 1994 är ett av de album som haft störst påverkan på den moderna populärmusikens utveckling. Väldigt intressant musikdokumentär som sätter in verket i en bredare kontext, inklusive skolväsende och urban geografi.
+
BONUS NR 1:
Med endast en dags fördröjning från USA-premiären börjar SVT den 14 juli visa säsong 2 av vad som var förra sommarens stora tv-överraskning.
Ingenting talade egentligen för att ”Mr Robot” skulle nå en bred publik.
En mörk serie om hackers. Huvudpersonen var dessutom en hacker en schizofren ensamvarg som är beroende av morfin. Spelad av en skådespelare med egyptiskt påbrå, Rami Malek, som aldrig tidigare fått en huvudroll.
Serien var dessutom djupt samhällskritiskt. Företaget han bestämmer sig för att förinta, Evil Corp, är en mix av Facebook och alla företag som gav upphov till Occupy Wall Street. Seriens slogan: ”Our democrazy has been hacked”.
Men ”Mr Robot” blev en succé mot alla odds. Serien belönades tidigare med en Golden Globe i den mest prestigefyllda tv-klassen, Best Drama.
Både Rami Malek och Christian Slater var dessutom nominerade som skådespelare. (Slater vann, Malek borde ha vunnit.)
När säsong 2 inleds har huvudpersonen Eliot Alderson (Malek) dragit sig tillbaka till sin mammas hus i Queens med sällskap av en mycket pratsam vän som spelas av rapparen Joey Bada$$.
Därefter – ren gissning – brakar helvetet lös igen. Perfekt efter fotbolls-EM.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Vilken historisk person är samtiden allra mest besatt av? Osannolikt nog – eller symptomatiskt nog – är det OJ Simpson.
Under våren har SVT visat dramaserien ”Fallet OJ Simpson: American Crime Story”.
Det tar inte slut där. Förra veckan i USA visades amerikanska ESPN dessutom en dokumentärserie i sex delar som förhoppningsvis snart köps in av svensk kanal.
Sagan om Orenthal James Simpson innehåller också allt som Trumpåret 2016 varit dominerat av: rikedom, lögner, kändisskap, mediadrev, hårresande utfall och uttalanden.
Precis som man bäst kan förstå Tudortiden ur birollsinnehavarens Thomas Cromwells perspektiv, så kanske det visar sig vara OJ Simpson som dyker upp som centrum i framtida historieskrivningar.
Dramaserien ”Fallet OJ Simpson” skildrade hur han frikändes för de två mord som 99 % av alla jurister och även planetens befolkning verkar vara övertygad om att han var skyldig till.
Historien tar inte slut där. 2006 gav han ut sina memoarer med titeln, ”If i did it”. 2007 åkte han dit för väpnat rån och dömdes till 33 års fängelse.
OJ Simpson sitter sedan dess i fängelse men har nästa år möjlighet att bli villkorligt frigiven. Samtiden kommer välkomna honom.
Jan Gradvall