Skivrecensioner, DI Weekend

Soundtrack
La La Land
Polydor
Betyg: 4

I 1980-talets gryning gjorde Francis Ford Coppola en neonblänkande technicolormusikal med titeln ”One from the heart”, olik allt annat på bio vid den tiden. Jag köpte soundtracket på vinyl och har aldrig slutat spela det. Sångerna framförs av Tom Waits och Crystal Gayle (lillasyster till Loretta Lynn). Musiken är pianodrömmande, gammaldags, hyperromantisk, så nyförälskad att den har röda kinder. Under inspelningen träffade Tom Waits sin framtida fru, Kathleen Brennan, anställd på filmstudion.

Musikalen ”La La Land”, svensk biopremiär i dag, påminner mycket om ”One from the heart”.

Samma kaliforniska midnattskänsla och medvetet banala kärleksscener. Samma typ av gammaldags låtar uppbyggda kring hotelllobbyklinkande piano och en massiv stråkensemble i smoking och långklänningar.

Vad som framförallt känns så förlösande med soundtracket till ”La La Land” – jag kan inte sluta spela det – är den hemvävda känslan. Skådespelarna Emma Stone och Ryan Gosling sjunger själva sina nummer. Unge kompositören Justin Hurwitz är en skolkompis i till regissören, helt grön i dessa sammanhang, men som använder chansen till att drömma och att drömma större än stort.

Jan Gradvall

Little Richard
The explosive Little Richard
Bear Family
Betyg: 4

Den främsta skillnaden mellan att lyssna på musik analogt respektive digitalt märks redan när man sänker ned skivnålen. Det där elektriska knäppet. Djupt störande om volymen är hög. Känslan av att man härmed släpper lös något potentiellt hälsovådligt.

Little Richard från Georgia – fortfarande vid liv, 84 år gammal, förgäves väntande på att Polarpriset ska ringa – låter precis som den där okontrollerade elektriska impulsen.

Skivbolaget Bear Family återutger nu Little Richards kanske allra bästa album med den sällsynt passande titeln, ”The explosive Little Richard”. Albumet gavs ut först 1967, sent i Richards karriär. Han skivdebuterade redan 1951 och förändrade populärmusiken 1955-1956 med en sanslös svit singlar som ”Tutti Frutti” och ”Long tall Sally”.

”The explosive Little Richard” gavs ut på OKeh Records och var ett försök att rädda hans då dalande karriär genom att i stället för rock’n’roll satsa på soulmusik. Kommersiellt blev det misslyckande, artistiskt blev det en triumf; Little Richards röst är som skapad för att skrika sig igenom soul och gospel.

Bear Family albumet som ett dubbelalbum. Den andra lp-skivan, med 45-varvs hastighet, samlar singlar och outgivna spår från samma period, allt hälsovådligt elektriskt.

Jan Gradvall

Kehlani
SweetSexySavage
Atlantic
Betyg: 4

När nya kvinnliga artister presenteras i branschsammanhang brukar i det 99 fall av 100 det åtföljas av frasen ”kan bli nästa Rihanna”. I 98 av fallen saknar det bäring men 21-åriga Kehlani kan vara undantaget.

Kehlani Ashley Parrish har rösten, hon har låtarna (som hon är med och skriver själv) och, inte minst, hon har en blick och en utstrålning som går rakt igenom kameraobjektiv och vittnar

Hennes pappa – hälften svart, hälften indian – dödades när hon var liten. Hennes mamma – häften spansk, hälften filippinsk – brukade crack, heroin och crystal meth när Kehlani föddes. Med samma blod föddes hon bokstavligen in i ett beroende. Mamman åkte in och ut ur fängelset.

Musik blev Kehlanis räddning. Hon dyrkade Lauryn Hill och Erykah Badu. Precis som i princip alla andra amerikanska artister som blivit riktigt stora, inklusive Beyoncé och Rihanna, började hon sin karriär genom att som barn och tonåring ställa upp i talangtävlingar.

När hon i januari 2017 släpper sitt debutalbum, med en släpighet och en färgskala i klangerna som påminner om TLC, har hon en så massiv uppbackning av branschen – Kehlani ska bli en ny Rihanna – att man blir oroligt att hennes reseschema för 2017 kan knäcka henne.

Alla världsstjärnor har tidigt i karriären gjort spelningar på små ställen. Missa inte Kehlani när hon framträder på Nalen i Stockholm den 11 mars.

Jan Gradvall