Färgen på skrivkramp är grön
Var har Scott Smith sysslat med de senaste 13 åren? ”The Ruins” är den efterlängtade uppföljaren till ”En enkel plan”. Bokrecension från Sydsvenskans kultursida 26/8.
Scott Smith
”The Ruins”
(Knopf)
Text: Jan Gradvall
Hur skulle skrivkramp se ut om den gestaltades rent fysiskt? När man konfronteras med den kvävande slingerväxten i Scott Smiths nya roman – hans första roman på 13 år – är det frestande att dra paralleller till författarens egen arbetssituation.
Scott Smith debuterade 1993 med ”En enkel plan”. Det var den sortens roman som tyvärr väldigt sällan får fortsätta att kallas just roman, utan i stället snabbt förses med klatschiga genrenamn som rysare, thriller eller – the horror! the horror! – spänningsroman.
Men Scott Smith visade med ”En enkel plan” att han var en mästare på att disponera en historia som i grunden är äldre Gamla Testamentet.
På en avlägsen plats snubblar två bröder över ett flygplan som störtat och täckts med snö. Piloten är död. Inuti cockpiten ligger en väska innehållande fyra miljoner dollar i sedlar.
I samma ögonblick som bröderna väljer girighet framför moral blir inte planen så enkel längre.
Boken hyllades i Sverige av Bodil Malmsten, men i övrigt registrerades den knappt på kultursidornas radar. Om Edgar Allen Poe varit född 150 år senare hade förmodligen även han förknippats mer med flygplatskiosker än med stor litteratur.
Fem år senare kom den oundvikliga filmversionen, regisserad av Sam Raimi med Billy Bob Thornton och Bill Paxton i huvudrollerna. Scott Smith, som själv skrev filmmanus, nominerades till en Oscar.
Men därefter har det varit helt tyst kring Scott Smith. Tretton år utan någon ny roman. Tretton år utan att hans ens namn fått någon träff på Google.
I den första Scott Smith-intervju som jag hittat – publicerad på Bookreporter.com i juli – ges en del av förklaringen.
Hollywood var så imponerat av ”En enkel plan” att Scott Smith under flera år jobbade som manusdoktor. Uppdragen gav honom inget erkännande i förtexterna – manusdoktorer jobbar i regel anonymt – men förmodligen lika mycket dollar som bröderna hittar i flygplanet i ”En enkel plan”.
Scott Smith, som i dag bor i New York, berättar i intervjun att han också länge skrev på en ny roman. Men efter fem års arbete – och över tusen färdigskrivna sidor – märkte han att romanen inte fungerade.
Han slängde alltsammans och började i stället skriva på något enklare, kortare, otäckare. Resultatet blev nya boken ”The Ruins” som gått direkt upp på bästsäljarlistorna. Denna vecka är den femte mest sålda boken i USA.
Den som förväntat sig en ny stor roman av Scott Smith blir besviken. Men ser man ”The Ruins” just som en liten roman – som en nödvändig genväg för att bli ta sig förbi den slingrande, ogenomträngliga, djungelgröna skrivkrampen – blir förväntningarna mer rimliga
”The Ruins” handlar om fyra unga amerikanska turister. Under en badsemester i Cancun, Mexiko, åker de på en djungelutflykt för att i sällskap av en tysk och en grekisk turist leta efter en avlägsen ruin från Mayatiden. Det blir ingen trevlig heldag i djungeln.
Stephen King har skrivit att ”The Ruins” kommer att göra för djungelsemestrar vad ”Hajen” gjorde för badstränder 1975.
Det är sällan man påminns om att litteratur kan ha närmast fysiska kvaliteter, men de första 150 sidorna av ”The Ruins” har ett sådant sug att läsandet till och med påverkade min andning. Scott Smith är så skicklig på dra läsaren in i historien – rakt in i mörkrets hjärta – att man till slut känner sig lika fångad som karaktärerna.
Precis som i många skräckfilmer– för att inte tala om alla avsnitt av ”Scooby Doo” – får ”The Ruins” problem när handlingen till slut måste ledas till en upplösning. Ju mindre man vet om det okända och skräckinjagande, desto bättre fungerar historien.
Vad som förenar ”En enkel plan” och ”The Ruins” är att bägge romanerna skildrar hur så kallat vanliga människor reagerar i extrema situationer. När du läser tänker du gång på gång: ”Det kunde varit jag”.
Det är inte så illa för en badstrandsbestseller. Är det inte till och med det som all litteratur egentligen handlar om?
(slut)