Skivrecensioner, DI Weekend
Sahara Hotnights
Titel: What If Leaving Is A Loving Thing
(Stand By Your Band/Universal)
Betyg: 4
Misslyckade USA-turnéer har fungerat som oväntade reningsbad för flera svenska band. Eskilstuna-gruppen Kent kom hem, sargade och revanschlystna, och gjorde sitt svenskaste och mest framgångsrika album, ”Vapen och ammunition”.
Även Sahara Hotnights var nära att splittras under en alldeles för lång USA-turné. Efter att ha slickat sina sår har Robertsfors-gruppen nu brutit det internationella kontraktet med Sony och kommit tillbaka på eget skivbolag som ett nyfött band.
”What If Leaving Is A Loving Thing” genomsyras av den uttrycksiver och kärlek till musik som brukar känneteckna ett debutalbum. Från att ha varit ett skränigt och skrikigt rockband har Sahara Hotnights ömsat skinn och förvandlats ett nyanserat popband med inslag av piano, akustisk gitarr och saxofon.
”Salty Lips” kunde varit skriven åt Dolly Parton. Geniala singeln ”Cheek To Cheek” låter som om Kiss och Rod Stewart skålar i vodkaspetsad Coca-Cola på ett ungdomsdiscotek.
Jan Gradvall
Mavis Staples
Titel: We’ll Never Turn Back
(Anti/Bonnier Amigo)
Betyg: 4
Om det fanns en musikalisk motsvarighet till Mount Rushmore skulle ett av de inhuggna huvudena vara Mavis Staples. Bob Dylan har sagt att han lyssnat på Staple Singers sedan han var tolv år. I ett växelspel mellan Staple Singers och Bob Dylan – de tolkade varandras låtar – uppstod den protestmusik som användes under den amerikanska medborgarrättsrörelsen.
Nu har Mavis Staples gått tillbaka till samma rötter igen. Låtar som ”We Shall Not Be Moved” varvas med nyskrivet. Med hjälp av producenten Ry Cooder tonsätter hon sin barndom i rasmotsättningarnas Mississippi. Resultatet blir gospel, soul och blues inhuggen i urberget.
Jan Gradvall
Soulsavers
Titel: It’s Not How Far You Fall, It’s The Way You Land
(V2)
Betyg: 4
Det finns många paralleller mellan Mark Lanegan och Kurt Cobain. Båda växte upp i staten Washington i dysfunktionella familjer. Båda fastnade i heroin. Båda dyrkade bluesartister som Leadbelly. Under en tid hade Cobain och Lanegan också ett bluesbaserat sidoprojekt tillsammans.
Det verkar vara minnet från det aldrig förverkligade projektet som brittiska Soulsavers, två discjockeyer från Stoke, vill återuppliva med den här skivan. Mark Lanegan är inbjuden som gästsångare på åtta spår. Musiken är som en modern och elektronisk uppdatering av gammal blues och gospel. Lanegan sjunger hjärtat ur kroppen.
Jan Gradvall
Kristofer Åström
Titel: Rainaway Town
(Startracks/V2)
Betyg: 4
Det finns ingen genre heter utbytesstudentrock, men det kanske borde göra det. Svenska artister som Christian Kjellvander, Hello Saferide och Kristofer Åström är så utpräglat amerikanska i allt från uttal och textreferenser att de håller på att skriva en musikalisk variant till Mobergs ”Nybyggarna”.
Den uramerikanske producenten Rick Rubin var till exempel så imponerade av Kristofer Åströms första band Fireside att han knöt dem till sitt bolag kallat American Recording. Kristofer Åström har sedan dess utvecklats till en starkare och starkare låtskrivare. Eller som det står i det svenska skivbolagets svenska pressrelease: ”The songs are tight, varm and straight-forward”.
Jan Gradvall
+
Veckans 3 MP3
Katharina Nuttall, ”Blue Monday”
Fin nedstämd tolkning av New Order-låten. Av en norsksvensk debutant som tidigare samarbetat med Ane Brun.
Björk. ”The Boho Dance”
Björks mest omedelbara inspelning på tio år. Förtrollande vacker version av Joni Mitchells gamla låt från 1975.
Prince, ”A Case Of You”
Det andra utropstecknet på ojämna hyllningsalbumet ”A Tribute To Joni Mitchell”. Prince och ett piano.