Public service
Hur vill vi egentligen att framtidens SVT ska se ut? Det är hög tid att vi som betalar notan också uttrycker våra åsikter om vad som står på menyn. Krönika i Café, aprilnumret.
TV
JAN GRADVALL
Just nu, när du läser detta, sitter det en kristdemokrat och funderar på vad du vill se på TV i framtiden.
I sommar lägger enmansutredaren Rose-Marie Frebran (kd) fram resultatet av sin public service-utredning.
Om inte tanken på att denna viktiga fråga utreds av enda person är tillräckligt skrämmande ska du veta att hon kommer från Örebro. Och att hon har kulturörhängen större än Närke.
Om du inte har några åsikter om statlig television borde du ha det. Det är dina skattepengar och licenspengar som används för att finansiera den.
Min erfarenhet av diskussioner om vad SVT ska syssla med är att svaren beror helt på vilka frågor man ställer
Om man frågar ”Vilka program vill du helst se?” börjar de flesta rada upp sina favoriter: dramaserier, komediserier, OS-sändningar, VM i fotboll, hockey-VM, Melodifestivalen, långfilmer.
Men, hey princess, tänk efter en gång till. Inget av detta är länge något vi behöver ha en statligt finansierad television för att kunna se.
Förutsättningarna för SVT har totalt förändrats sedan monopolet upphävdes i slutet av 1980-talet.
Kommersiella kanaler som TV4, TV3 och Kanal 5 skulle gladeligen ta hand om både fotboll och hockey och Tina och Ernst och alla stora engelska och amerikanska TV-serier.
För att inte tala om hur mycket de skulle vara beredda att dega upp för att få ta över Melodifestivalen
Så varför inte då låta dem göra det?
Motargumentet från SVT:s sida har alltid varit att det krävs breda publikdragande program i tablån för att locka tittare till de smalare programmen i kanalen. För att få folk att käka knäckebröd måste man bre på smör.
Men begrepp som ”tablå” och ”kanal” är på väg att lösas upp. Den nya digitala tekniken, där vi följer allt fler program via nätet, gör att vi snart kan titta på programmen när och var vi vill.
Detta bekräftas också av en undersökning av MMS (Mediemätning i Skandinavien). Av 2 500 tillfrågade angav 60 % att möjligheten att titta när man vill och har tid är den helt överskuggande anledningen till att ladda ner filmer och TV-serier från nätet.
Att som SVT i dag lägga ut tio miljoner på ett inköpt underhållningsprogram från Baluba (transfett) för att vi ska titta kvar och titta på ”Kobra” (fibrer) är i framtiden därför verkningslöst.
Jag gillar ”Kobra”, men jag har ingen aning om av vad som sänds före eller efter. Jag ser det på Svt.se.
Vad SVT stället borde använda alla sina miljarder till – våra miljarder – är därför rimligen att göra program som vi inte kan se någon annanstans.
Ett bättre sätt att ställa frågan om public service är därför: Vad skulle vi missa om SVT lades ned helt och hållet?
Om vi lägger ned SVT upphör svensk dramaproduktion.
Precis som att Sverige är ett för litet land för att producera lönsamma långfilmer (i princip alla långfilmer som görs – även Colin Nutley – får statligt stöd) är Sverige även ett för litet språkområde för att påkostat TV-drama ska bli lönsamt.
Utan SVT, inga framtida satsningar som ”Graven” och ”Lasermannen”. Eller ”Pojken med guldbyxorna” eller ”Ebba och Didrik” eller vad du är uppväxt med. Men ironiskt nog är det dramaavdelningen på SVT som de senaste åren tvingats spara mest.
Utan SVT skulle vi heller inte ha några kulturprogram i TV. Ingen konst, ingen litteratur, ingen rockmusik.
Åtminstone ingen rockmusik smalare än de skivbolagsfinansierade livekonserter från Borgholm som är lika med TV4:s kultursatsning.
De flesta skulle även säga att utan SVT missar vi nyheter och dokumentärer, men inte heller det är självklart i det nya medieklimatet.
Kommersiella TV8 och Axess sänder i dag samma typ av inköpta dokumentärer och debattprogram som SVT2 motiverat sin existens med.
Internet har också tagit över från TV som ledande nyhetsförmedlare. ”Aktuellt” är inte längre den auktoritet det har varit.
Så hur vill vi egentligen att framtidens SVT ska se ut? Vad vill vi egentligen göra med våra pengar?
Det är hög tid att vi som betalar notan också uttrycker våra åsikter om vad som står på menyn.
(slut)