Skivrecensioner, DI Weekend


Thåström
Titel: Kärlek är för dom
Skivbolag: Sonet/Universal
Betyg: 4

Rapporter från Ulf Lundells turnépremiär förra veckan vittnade om hu han i låtar och mellansnack gång på gång återkom till sin relation till Bilen. I Thåströms värld är det Tåget som har samma roll, både som symbol och transportmedel.

Det är ett tåg på omslaget till albumet ”Kärlek är för dom”, en låt heter ”Som tåg av längtan”. Medan Bilen är typisk för den amerikanska musiktradition där Ulf Lundell hör hemma är Tåget mer passande för den centraleuropeiska industrirocktradition där Thåström rotat sig.

Både geografiskt och musikaliskt har han de senaste 25 åren rört sig mellan sotiga tågstationer i Stockholm, Köpenhamn, Amsterdam och Berlin. Thåström färdas på långa nattåg av längtan som tidigare bordats av exilmusiker som Nick Cave och Iggy Pop.

Låtarna på ”Kärlek är för dom” är samma typ av stora kärleksballader och tillbakablickar som på ”Skebokvarnsvägen 209”. Thåströms texter blir bara rakare och rakare samtidigt som musikerna bakom honom låter som inbromsande lok och gnisslande vagnbyten.

Den finns ingen annan svensk musiker i dag som har samma karisma och magnetism som Thåström. Måtte det dröja innan hans nummer kommer upp.

Jan Gradvall

Depeche Mode
Titel: Wrong (singel)
Skivbolag: Venusnote/Mute/EMI
Betyg: 1

Det är en av pophistoriens kortaste refränger. Bara ett enda ord, ”Wrong”. Samtidigt vittnar Dave Gahans sätt att uttala ordet ”Wrong” om allt som är problemet med Depeche Mode anno 2009.

Depeche Mode talar hela tiden om att gå tillbaka till sina rötter. Men på Depeche Modes tidiga inspelningar lät Dave Gahan hela tiden som en överenergisk frisör från Basildon som byggt en synth av en hårtork. Det fanns ingenting macho i hans röst.

Men ända sedan den dagen då Dave Gahans hjärta stannade efter en överdos har han vaknat upp i villfarelsen om att han är ett rockmonster i leriga boots från Amerika. Han uttalar ”Wrong” som en tatuerad bartender från Seattle som tillrättavisar en kund efter en tvivelaktig drinkbeställning.

Det enda som känns lovande med Depeche Modes nya album ”Sounds of the universe”, som ges ut om en dryg månad, är att det släpps i Tyskland tre dagar före resten av världen. Det är synth.

Jan Gradvall

Chris Cornell
Titel: Scream
Skivbolag: Interscope/Universal
Betyg: 1

Den dagen Naturhistoriska museet i Stockholm adderar arten Rocksångare till sina dammiga montrar med olika människoarter kan man ställa dit en vaxdocka av Chris Cornell, känd från Soundgarden och Audioslave. På samma sätt skulle det kännas självklart med en utställning på Tekniska Museet över producenten Timbalands högteknologiska inspelningsutrustning.

Så vad blir resultatet när dessa två evolutionära nyckelfigurer möts och gör ett album tillsammans? För att krampaktigt hålla fast vid analogin med barnvänliga helgutflyktsmål i 08-området såt hamnar man inte på något museum utan på Lustiga huset på Gröna Lund.

När Timbaland bjuder in den vrålande rockguden Chris Cornell blir det som att se en neanderthalare i en skrattspegel. Chris Cornell fortsätter att sjunga som han går omkring i nyflådd djurhud med en halväten hjort över axlarna. I kombination med Timbalands dataspelsblippande dansmusikproduktion blir det roligare än parodivideorna i tv-serien ”Flight of the conchords”.

Samtidigt lär inget av detta hindra ”Long gone”, en fruktad synthballad, från att bli en världshit.

Jan Gradvall

Adiam Dymott
Titel: Adiam Dymott
Skivbolag: Razzia
Betyg: 4

Det nya millienniets första år tillhörde Thomas Rusiak. Efter att ha gjort sig känd som banbrytande producent åt bland andra Petter släppte han år 2000 sitt soloalbum ”Magic villa”, där han bröt ned gränserna mellan hiphop och psykedelisk. Thomas Rusiak hade också en jättehit det året med Teddybears-samarbetet ”Hiphopper”.

Nu är Thomas Rusiak tillbaka med ett lika starkt album. Han har producerat hela skivan, varit med och skrivit samtliga låtar, men håller sig i övrigt i bakgrunden. Artisten är i stället 26-åriga Adiam Dymott. Hon är född i Uppsala av föräldrar som båda kommer från Eritrea. I låten ”Mrs Dymott förklarar hon sitt namn: ”A-D-I-A-M. The name of an African queen. That my moma she gave to me”.

Adiam Dymott sjunger rock med en entusiasm och en iver att det låter som hon upptäckte genren i förrgår. De låtar som hon, Thomas Rusiak och Daniel Alexander skrivit tillsammans bryter ingen ny mark rent musikaliskt, men ibland är övertygelse allt man behöver. Adiam Dymott ser redan ut och låter som en rockstjärna. Debutalbumet vittnar om att hon också kan bli en på riktigt.

Jan Gradvall