Skivrecensioner, DI Weekend
Saint Etienne
Titel: A glimpse of stocking
Skivbolag: Saintetienne.com
Betyg: 4
Efter att ha tagit mig igenom den lavin som är årets alla julalbum känner jag mig som en ung rugbyspelare från Uruguay. Det fanns inga odds för att jag skulle överleva det här.
Men återkommen till civilisationen igen kan jag meddela att det faktiskt finns två julalbum som är bra. Det ena är Sarah Dawn Finers julalbum som tidigare recenserats på dessa sidor. Det andra är detta album som engelska poptrion Saint Etienne säljer via sin egen hemsida.
Saint Etienne blandar egna nyskrivna låtar som ”Unwrap me” och den iskristallvackra ”Snowbound on the South Bank” med ett genuint originellt urval av covers. Några av dem har tidigare getts ut som fanclubsinglar vid andra jular.
Sångerskan Sarah Cracknell ger här nytt liv åt allt från maximalt ocoola samtida jullåtar som Cliff Richards ”21st century christmas” och Chris Reas ”Driving home for Christmas” via The Doors ”Wintertime love” till obskyra julgransprydnader som Margo Guryans ”I don’t intend to spend Christmas without you” från 1967, Harpers Bizarres ”Snow” från 1968 (skriven av Randy Newman) och Billy Furys ”My Christmas prayer” från 1959.
Precis så här ska julmusik göras: traditionsrik utan att för den skull vara förutsägbar.
Jan Gradvall
Black Eyed Peas
Titel: The beginning
Skivbolag: Interscope/Universal
Betyg: 3
Fjolårets album ”The E.N.D.” med amerikanska Black Eyed Peas är en milstolpe i musikhistorien. Tre låtar från albumet nådde första platsen på Billboardlistan: ”Boom boom pow” (etta 12 veckor), ”I gotta feeling” (etta 14 veckor) och ”Imma be” (etta två veckor). Detta innebär att Black Eyed Peas under 2009 toppade Billboardlistan i 26 veckor. Ett halvt år. Inte ens Beatles eller Elvis var i närheten av det.
Uppföljaren till det närmaste 2000-talet kommit en ”Thriller” avfärdade Dagens Nyheter förra veckan som ”provocerande smaklöst” och ”iskallt kalkylerande”. Betyget blev 0. Å andra sidan: precis det bemötandet fick även Black Eyed Peas föregångaren i denna genre.
Black Eyed Peas har sina rötter hiphop, men deras musik är knallrosa tuggummipop i rakt nedstigande led från 1970-talets Frank Farian (tysken bakom Boney M), Chinn & Chapman (Sweet, Mud) och kanske framförallt Harry Wayne Casey, den vite lagerarbetare som skapade KC and The Sunshine Band.
Precis som sina föregångare är Black Eyed Peas frontfigur Will.i.am en mästare på avskalade arrangemang och neanderthalrefränger. Frank Farian gjorde pop för C60-kassetter, Will.i.am gör pop för mobiltelefoner. Ironiskt nog är det också Black Eyed Peas som står för årets starkaste arbetarklasskildring.
En artist Ulf Lundell kan köpa hur många SUV:ar som helst och ändå kallas jordnära arbetarklass, men det är Black Eyed Peas som speglar verkligheten för världens arbetare. I ”Someday” sjunger Apl.de.ap om sin bakgrund som filippinsk gästarbetare och den ”blue-collar work ethic” som den erfarenheten gett honom.
Jan Gradvall
Goran Kajfes
Titel: X/Y
Skivbolag: 4
Betyg: 4
Goran Kajfes gör en Lotta Lotass. Akademiledamoten Lotass gav tidigare i höstas ut sin roman ”Sparta” på eget förlag i 300 numrerande exemplar. Lotta Lotass uppgav att 300 exemplar också är vad hon brukar sälja. Sveriges ledande trumpetare och jazzvisionär ger nu på ett liknande sätt ut ett dubbelalbum i 500 numrerade exemplar. De båda cd-skivorna, med totalt olika musik, är förpackade i en bok med bidrag av konstnärer som Bigert & Bergström och Moki Cherry.
Men musiken förtjänar att resa längre så. ”Y” består av enbart trumpet och elektronik. Om den ges ut separat kommer den att bli en av 2011 års mest nyskapande elektroniska album. ”X” är orkestrerad jazz, med referenser till Don Cherry och Sun Ra, skriven för storgruppen The Subtropic Arkestra med saxofonisten Jonas Kullhammar, marockanske sångaren Majid Bekkas och tablamästarinnan Suranjana Ghosh. ”X” kan bli 2011 års bästa jazzalbum.
Jan Gradvall
R.Kelly
Titel: Love letter
Skivbolag: Sony
Betyg: 4
Den första rockgenerationens mest nyskapande artister – Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Little Richard – förenas av sina milt uttryckt kontroversiella privatliv och sin skogstokiga framtoning. Men samtidigt: ingen kan argumentera mot att de är musikaliska genier. Detsamma gäller för vår tids mest kontroversielle artist, soulsångaren R. Kelly. Lyssna på hans röst, hans frasering, hans gudomliga melodier. Och hans helt skogstokiga texter. Men hans musikaliska geni är odiskutabelt.
Jan Gradvall