Skivrecensioner, DI Weekend
Lasse Stefanz
Titel: Cuba Libre
Skivbolag: Mariann
Betyg: 2
Och med det här albumet blir det slutligen klart: Kuba är inte längre ett land. Det är en idé.
Jag intervjuade en gång en kubansk läkare. Han hade fått hjälp av Amnesty att fly landet efter att en forskningsrapport han deltagit i förklarats vara regimkritisk. Brottet bestod i att rapporten antydde att det förekom underäring på Kuba.
Men få i Sverige vill höra talas om verkligheten i diktaturen Kuba. Här håller vi i stället fast vid idén om Kuba som en mysig och exotisk plats ”för heta partynätter” som Lasse Stefanz uttrycker det på sitt nya album.
I pressreleasen för ”Cuba Libre” skriver skivbolaget att ”Kristianstads kungar” denna gång ”hamnat bland handrullade cigarrer och rökiga barer i Havanna”. På omslagsbilderna framgår det dock inte om Lasse Stefanz verkligen varit på Kuba eller om fotografierna är fotoshoppade.
Den oklarheten ska visa vara kongenial med soundet på skivan.
Det närmaste Lasse Stefanz egentligen kommer ett kubanskt sound på sitt nya album är användandet av en mexikansk (!) trumpet på titelspåret ”Cuba Libre”. Det är lite synd. Tanken på ett Lasse Stefanz som närmat sig till exempel Buena Vista Social Clubs sväng hade annars varit väldigt tilltalande.
Även texten till ”Cuba Libre” aktiverar en del frågetecken. Cuba Libre visar sig vara namnet på en kvinna som är ”söt som socker, svart som sot”. I hennes mörka blick finns värme och mystik, vilket leder föranleder till: ”Jag bara log och tog emot, Cuba Libre – Oh, Cuba Libre”.
Lasse Stefanz har gjort några av den svenska dansbandshistoriens finaste låtar med ”De sista ljuva spåren” och ”När gässen återvänder”. Med sitt patenterade sväng har de påvisat likheterna mellan Skåne och amerikanska musikstäder som Austin och Texas.
Det är också de i landskapen bandet hör hemma, inte på fotoshoppat Kuba. Bästa spåret, ”När tunga moln har landat”, fångar en änkas vardag efter 50 års äktenskap. Textraden ”Dagens första patiens” rimmas med ”I en kedja runt halsen, bär hon ringen som en gång varit hans”. Det är så fint att det nästan kan få en att förlåta ”Cuba Libra”.
Jan Gradvall
Benny Anderssons Orkester
Titel: O klang och jubeltid
Skivbolag: Mono Music
Betyg: 4
Vad är det som är Benny i Bennys musik? Det publiceras sällan fotografier där Benny Andersson inte ler. Men vad som går som en underström genom alla hans största kompositioner är vemodet. Den av Vilhelm Mobergs böcker som bäst speglar känslan i Bennys musik är ”Din stund på jorden”, där en man i minnet försöker återskapa den svenska hembygd som inte längre finns kvar.
Från utländska journalistkollegor får jag ofta frågan: ”Och när ska Benny och Björn börja jobba ihop igen?” Jag svarar alltid, ”Det gör de redan”, även om inte ens svenskar verkar känna till det.
Alla album med Benny Anderssons Orester – det här är det sjätte – innehåller nyskrivna Benny Andersson/Björn Ulvaeus-kompositioner. Då och då kan radarparet heller inte låta bli att låta som ABBA. ”En dag i sänder” är en fantastisk poplåt (arrangemanget!) där en sedvanligt magnifik Helen Sjöholm inte kan dölja sin glädje över att få lägga både Agnetha & Frida-stämmorna.
I övrigt är det album där Benny Andersson vecklar ut hela Sverigekartan. Samspelet mellan blås och fioler är enastående och unikt för Benny Anderssons orkester. Tommy Körberg får ta på sig Jussi Björlings kavaj i ”Jag hör...” och fyller ut den. Och har Benny själv någonsin spelat piano som i ”Flickornas rum”?
Jan Gradvall
Bon Iver
Titel: Bon Iver, Bon Iver
Skivbolag: 4AD/Playground
Betyg: 4
Våren för tre år sedan satt jag på en buss från Manhattan ut till Shelter Island för att intervjua den legendariske journalisten Nik Cohn. Med mig på bussen hade jag ett album som jag precis köpt samma dag, ”For Emma, forever ago” av Bon Iver (uttalas franskt), artistnamn för amerikanen Justin Vernon.
Jag lyssnade inte på någon annan skiva hela den dagen och jag ser fortfarande amerikanska vägskyltar fladdra när jag hör Bon Iver. När Justin Vernon samma höst gjorde en magisk konsert på Berns i Stockholm hade Bon Iver vuxit till en kvartett.
Det är också bandet Bon Iver som efter tre år gjort denna uppföljare. Soundet är bredare och rikare än den medvetet avskalade debuten. Några av Amerikas bästa musiker gästar: Greg Leisz som spelat pedal steel med Lucinda William, Alison Krauss och Bill Frisell. Blåsare som spelat med Tom Waits.
De tio spåren har namn efter geografiska platser: ”Calgary”, ”Minnesota, ”Perth”. Det är bara borda bussen och resa iväg på sommarens vackraste musikresa.
Neil Young International Harvesters
Titel: A treasure
Skivbolag: Reprise/Warner
Betyg: 4
Ja, du, Neil Young. Vi är några stycken som återigen förlorat pengar på vadslagning om hur din nästa skiva skulle låta.
Ingen, absolut ingen, hade gissat på ett livealbum från 1984/1985.
Den USA-turne när du låg i domstolstvist med ditt skivbolag och hämnades med att under en dag beställa 624 pizzor med ansjovis och champinjoner till David Geffen.
Men vilken musik, vilket band. Musiker som fiolspelaren och cajunlegenden Rufus Thibodeaux (1934-2005) och blinde pianísten Hargus ”Pig” Robbins, som spelat med George Jones och tolkats av The Cramps. Och fem låtar som aldrig tidigare givits ut.
Jan Gradvall