Krönika, Dagens Industri
Krönika
Jan Gradvall
När tiden nu skänkt frågan lite perspektiv kan man återigen väcka årets hetaste diskussion inom svensk television. Hur dåligt är det egentligen att SVT förlorade rätten att visa OS till MTG?
I den infekterade debatten efter nyheten i juni blandade man, som så ofta annars, ihop flera olika frågeställningar.
För det första: om man hävdar att SVT per automatik ska få sändningsrätten till alla OS, då måste man även diskutera upplägget på OS överhuvudtaget.
Ponera att den olympiska kommittén för 50 år sedan tagit beslutet att spelen inte skulle kommersialiseras – då hade det varit en helt annan sak. Då hade man kunnat skriva in i stadgar att endast public service-kanaler i varje land ska få sända OS.
Men det beslutade togs inte.
Sverige har varit lika delaktigt som alla andra länder i beslutet om att kommersialisera OS: att avskaffa amatörkravet och sälja ut spelen till sponsorer som Coca-Cola. Det är då självklart att teverättigheterna på en fri marknad går till den högstbjudande.
Att säga att man mot den utvecklingen – mot reklam i sportsändningar – är som att säga att man är mot att det regnar ibland. Förståeligt, ja. Konstruktivt, nej.
Och glöm inte att även SVT valde att sälja ut sina sändningar till sponsorer.
Den andra frågan i fallet OS i teve lyder: skulle då SVT ha valt att bjuda över MTG till varje pris? Svaret kan inte särskiljas från den större frågan om vad SVT ska göra med sina pengar.
Om SVT inte satsar på kultur, pedagogiska barnprogram och nyskrivet svenskt drama (som inte är deckare), så kommer ingen annan kanal i Sverige att göra det.
TV4 anser sig till exempel, trots närmare en miljard i vinst, inte ha pengar till att satsa på svenskt drama.
Men vad händer om SVT inte satsar på sport? Då finns det andra kanaler som är villiga att ta över.
Den tredje frågan i debatten om OS-sändningar gäller om smalare blir sporter blir lidande av att MTG nu sänder vinter-OS 2014 och sommar-OS 2016.
Sanningen här är att MTG faktiskt har större möjlighet att ge de smalare sporterna mer sändningstid. SVT har fyra kanaler att laborera med under ett OS. MTG har närmare 15.
Ta rodel eller bågskytte som exempel. Under ett OS tävlas det i dessa grenar under kanske 80 timmar. Av dessa timmar har SVT maximalt sänt kanske fyra. MTG har möjlighet att sända rubbet.
Och precis som en golfälskare är beredd att betala lite extra för att kunna följa sin sport, kan nog även en rodelälskare var beredd att göra det.
När man säger det får man direkt motargumentet: ”Men de smala sporterna förlorar ju den breda exponering de fick hos SVT.”.
Nej, detta bygger på en föreställning om att det gamla medieklimatet lever kvar. Om SVT under OS i Montreal 1976 visade judo och landhockey så tittade alla – även de som inte trodde att de var intresserade judo och landhockey. Det fanns inget annat alternativ.
Men om SVT under OS i Rio de Janeiro 2016 visar judo och landhockey så kommer de som inte är intresserade att i stället zappa eller surfa över till något annat. Folkbildning i dag innebär att man måste tänka på att människor har valfrihet.
Vad som talar för att MTG kan göra ett bra jobb med OS är att OS-rättigheterna är precis den räddningsplanka koncernen behöver.
TV3 har varit katastrofalt dåligt det senaste året: sämre inköp än andra kanaler, sämre egenproducerade program. MTG:s vd har ingen vision vad det gäller kvalitet och innehåll.
Men det som TV3 varit fortsatt bra på är sport.
(slut)
+
BONUS NR 1:
Världens mest läsvärda filmkritiker är Anthony Lane, en engelsman på amerikanska tidningen New Yorker. Han skriver både skarpare och roligare än alla andra.
När Anthony Lane skriver ”the only thing that has really made me laugh at the cinema this year” – då finns det verkligen skäl att släppa allt och gå bio.
Vad han skriver om är en scen i ”The Trip”, en film som får svensk biopremiär nästa fredag 4 juli.
”The Trip” har redan hyllats här i DI Weekend när den gick på BBC i december som teveserie.
Regissören Michael Winterbottom valde att redan från början göra två versioner av ”The Trip”: en längre version som blev teveserie (sex halvtimmar) och en kortare version som blev långfilm (två timmar).
Vad ”The Trip” handlar om är komikerna Steve Coogan och Rob Brydon som båda spelar en slags karikatyrer av sig själva. Under en vecka åker de runt i norra England och äter på gourmetkrogar.
Under resan gör de allt för att undvika att erkänna för varandra vilken livskris de båda befinner sig. I stället ägnar de större delen av tiden åt att maniskt imitera andra skådespelare.
Scenen som Anthony Lane i New Yorker skriver om – och som verkligen är det roligaste man kan se på bio i år – är när Steve Coogan, inspirerad av det kulliga landskapet, plötsligt börjar tala om att man här borde spela in en kostymfilm.
Bakom ratten förvandlas han till general på slagfältet och börja ropa varianter på ”Gentlemen, to bed, for we leave at first light!”
Nej, det går inte att beskriva humor. Men Anthony Lane lyfter in den scenen i filmhistorien bredvid Billy Wilders mästerverk ”I hetaste laget” när Tony Curtis imiterar Cary Grant. Finare beröm går att inte att få.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Nästa fredag, den 4 augusti, är det svensk premiär för filmbolaget Pixars 12:e långfilm, ”Bilar 2”.
Pixars svit är oöverträffad i filmhistorien, både vad det gäller kvalitet och intäkter.
Det började med ”Toy Story” 1995. Därefter har Pixar i tur och ordning gjort ”Ett småkryps liv”, ”Toy Story 2”, ”Monsters Inc”, ”Hitta Nemo”, ”The Incredibles”, ”Bilar, ”Ratatouille”, ”Wall-E”, ”Upp”, ”Toy Story 3” och nu alltså ”Bilar 2”.
Samtliga filmerna är utmärkta. Och de genomsnittliga intäkterna är 3,5 miljarder kronor – per film.
Uppföljaren till ”Bilar”, där det är Bärgarn snarare än Blixten McQueen som har huvudrollen, har dröjt så länge att tre av skådespelarna som gjorde röster i den amerikanska originalversionen har dött.
Joe Ranft (som var Red) dog av bilolycka under premiäråret 2005, George Carlin (som var Filmore) dog av en hjärtattack 2008 och Paul Newman (som var Doc Hudson) dog samma år av cancer.
Filmore och Red har fått nya röster i ”Bilar 2”, men av respekt för den oersättlige Paul Newman har Doc Hudsons skrivits ut ur historien.
Jan Gradvall