Långa tåg av längtan: Intervju med First Aid Kit

Den 24 januari 2012 släpps ett sensationellt bra album, ”The lion’s roar” med First Aid Kit. (Titelspåret finns redan nu som video på YouTube.) Jag intervjuade Klara och Johanna Söderberg för DI Weekend. Publicerad 18 november.

First Aid Kit

Text: Jan Gradvall

Ibland behöver verkligheten ingen symbolik. Gräddan av den svenska musikeliten – ett veritabelt ”vem är vem” i svensk musik – radar upp sig för att skaka hand med två unga systrar från Svedmyra, Klara Söderberg, 18, och Johanna Söderberg, 20.

En symbolisk bild av vem som blir nästa stora namn i svensk musik skulle inte kunna bli tydligare.

Det är på middagen efter utdelningen av Polarpriset i slutet av augusti i år. Det stora samtalsämnet i champagnesorlet i Vinterträdgården på Grand Hotel är First Aid Kit som stal showen på prisceremoni.

Ingen var förberedd på att systrarna Söderbergs version av Patti Smiths ”Dancing barefoot” skulle bli höjdpunkten. TV4:s producenter hade planerat in First Aid Kit som ett pausnummer och kunde bara tevesända en snutt av framträdandet.

Men de sjöng så hårresande bra att när systrarna slog sig ned vid ett bord på middagen i Vinterträdgården, så bildades det nästan kö av prominenta svenskar som ville hylla dem.

Systrarna Söderberg fick även skaka hand med kungen och drottningen.

Vilket under den här kvällen inte vara lika med Kungen och Silvia, utan Kungen och hans bordsdam, Patti Smith. ”Hon var oerhört ödmjuk, vänlig och uppmanade oss att fortsätta jobba hårt”.

När Klara och Johanna Söderberg tolkade ”Dancing barefoot” lät det som de sjungit Patti Smith hela sitt liv. Faktum är att det också är precis vad de gjort.

Deras pappa är Benkt Söderberg, en gång gitarrist och låtskrivare i Lolita Pop, ett av 1980-talets bästa svenska rockband, vars största influenser var just Patti Smith och Television.

Deras mamma, som träffade Benkt efter en Lolita Pop-konsert, är lika passionerat musikintresserad.

”Mamma grät när vi blev tillfrågade att hylla Patti Smih på Polarpriset”, säger Klara. ”För oss har Patti Smiths musik varit så självklar att vi knappt tänkt på den. Men när vi skulle välja låt att tolka, så märkte vi, ’Just det, den låten. Och den och den och den…’ Vi kunde allihopa.”

Den musik som First Aid Kit gör på sina egna skivor påminner om 100 år gammal folkmusik. Allting handlar om och utgår från deras röster.

Jag har skrivit om musik i 30 år och har aldrig hört något liknande som när Klara och Johanna tar ton i ett rum.

Nästan allting i dagens musikvärld bygger på elektricitet, men sammansvetsningen av Klara och Johannas röster är så stark – som en flätad näverkorg – att ett strömavbrott under en konsert inte skulle vara något problem för dem.

”Nej, ett strömavbrott skulle nästan bara vara bra för oss, haha. Skräcken är däremot att tappa rösten, men det har bara hänt en gång, i Portland, fast publiken stöttade oss så mycket att det gick bra ändå. Portland är vår favoritstad.”

Sjöng ni som barn?

Johanna: ”Hela tiden.
Klara: ”Hela tiden.”

Rockband går till replokaler när de repeterar. Hur gör ni?”

Klara: ”Vi går in på våra rum och sjunger.”

Så ni bor hemma hos era föräldrar?

Johanna: ”Ja. Vi har var sitt rum bredvid varandra. Det kan bli lite för mycket familj ibland. Pappa är också med oss på alla turnéer som ljudtekniker. Men det har faktiskt funkat väldigt bra ändå. Han kan också vår musik bättre än någon annan.”

Det är drygt två år mellan systrarna: Johanna är född i oktober 1990, Klara i januari 1993. De har även en lillebror som bara är åtta. ”Han sjunger helt fantastiskt, men är tyvärr nu bara intresserad av fotboll.”

Efter att Klara gick ut grundskolan, och Johanna samtidigt gick ut gymnasiet, har de sjungit på heltid. När DI Weekend träffar dem är de hemma i Svedmyra, en stadsdel i södra Stockholm, endast två dagar mellan olika USA-turnéer.

Efter att de varit förartister till först amerikanska Bright Eyes och därefter Lykke Li, så kommer de nu att turnera på egen hand inför att deras andra album, ”The lion’s roar”, släpps den 24 januari.

De senaste två åren har de varit i USA runt fyra månader om året.

Johanna: ”Men vi har fortfarande inte tröttnat. Bara att titta ut genom fönstret, se landskapet, städerna, förblir lite magiskt.”
Klara: ”Det är så många ortsnamn vi hört i låtar. Och vi älskar diners.”

Varför känner ni er, och även många andra unga svenskar i dag, så hemma i amerikansk rotmusik?

Klara: ”Jag tror det har att göra med stämsången, vad den uttrycker. Det finns något ursprungligt och orört i den typen av stämsång som är en kontrast till allt annat i vår tid.”
Johanna: ”Samtidigt är vår musik modern. Vi skriver inte om sådant som hände för länge sedan. Vi skriver om saker vi har runt omkring oss. Stora känslor har alltid funnits, oavsett vilken tid det varit.”

Hur blir man en bra sångare?

Johanna: ”Man sjunger.”
Klara: ”Teknik spelar absolut ingen roll. Om man tittar på till exempel Idol sjunger så hör att man så många sjunger med manér. Att lära sig sjunga utan manér är att sjunga.”

Vad exakt menar du manér?

Klara: ”Att man inte sjunger från hjärtat, utan lägger till saker som man tror ska vara där, för effektens skull, som utsmyckningar.”

Vad läser ni i turnébussen?

Klara: ”Joan Baez självbiografi. Vi har ett fan i Kanada som skickar oss biografier. Hon kollar på Facebook vilka artister vi gillar och skickar oss sedan böcker på artisternas födelsedagar. Innan Joan Baez var det Louvin Brothers. Joan Baez-biografin är väldigt inspirerad. Finns många kopplingar mellan den tidens proteströrelse och vad som händer i USA just nu med Occupy Wall Street.”
Johanna: ”Jag är fortfarande tagen av Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari: hur människan blev människa”. Den boken har förändrat min syn på värden, myten om att det går framåt hela tiden. Har blivit väldigt intresserad av primitivism och folkmusik hänger ihop med det.”
Klara: ”Vi har börjat lyssna på all slags folkmusik från hela världen. Bulgarisk, mycket afrikanskt.”
Johanna: ”Pygmémusik är fantastisk, sättet de går runt och sjunger till varandra.”

Naturen återkommer som tema i era texter.

Johanna: ”Det finns något nästan heligt över naturen. En kontrast till allt annat i kulturen. Det finns också stora grönområden i Svedmyra där vi bor.
Klara: ”Vi har till och med försökt gå ut och skriva låtar i skogen, men det funkade inte, haha.”

Ni håller på att bli stora internationellt. Jack White bjöd in er till sin studio i Nashville för att spela in en vinylsingel. Hur gick det till?

Klara: ”Vi hade kört bil till Nashville i sex timmar. När vi kom fram ringde vår manager och sade att Jack White ville att vi skulle komma dit och spela in.”
Johanna: ”Allt i studion var analogt, en miljö vi verkligen kände oss hemma in.”
Klara: ”Sen ringde Jack White in några av Nasvhilles bästa musiker och vi spelade in två låtar. När vi var klar berättade Jack White att Bob Dylan skulle komma veckan efter. Det var lite svårt att ta in.”

First Aid Kits debutalbum, ”The big black & the blue”, gavs ut i januari 2010. För detta album blev First Aid Kit, tillsammans med bland andra Robyn, en av fyra svenska artister som blev nominerade till Nordic Music Prize.

First Aid Kit har sjungit i ”På spåret” och sågs senast i svensk teve när de för några veckor sedan var med i ”Skavlan” och sjöng kör med Anna Ternheim.

Nya albumet ”The lion’s roar”, släpps 24 januari 2012.

(slut)