Skivrecensioner, DI Weekend

Slagsmålsklubben
Titel: The Garage
Skivbolag: Goldenbest Records
Betyg: 3

Maskinen
Titel: Framgång & efterfrågan
Skivbolag: Svenska Inspelningar/Universal
Betyg: 4

Boom boom boom. Från ett hus på Stora Essingen i Stockholm kan man dag och natt höra ljudet av superbas. Kollektivet som bor där pendlar fram och tillbaka till Berlins klubbar och inspireras av de bästa basgångarna från alla världsdelar

Det kan vara allt från baile funk, reggateon och moombathon – googla och förkovras – till olika varianter av house och techno. Allt omvandlads sedan till superbas med Stora Essingen som postnummer.

Nyckelperson i kollektivet i Frej Larsson, just nu dubbelt aktuell med två av sina många musikprojekt.

Tillsammans med sina kompisar i kollektivet gör Frej Larsson instrumentalmusik under namnet Slagsmålsklubben, med talande titlar som ”Uteliggarjazz” och ”Yrsel 606”.

Ännu bättre är Maskinen, en duo med Frej Larsson och rapparen Afasi. Albumet ”Framgång & efterfrågan” präglas av en energi och idérikedom som får den mest annan svensk musik att kännas trött och tillrättalagd.

Texterna är kontroversiella och fulla drogreferenser samtidigt som Frej och Afasi naglar fast samtidsandan med formuleringar som ”Acne satt i ansiktet, inte märket på jackan” och ”Eran tid är som cd-skivor – helt förbi”.

Dessutom skriver Maskinen starkare hitlåtar än Madonna. ”Superbas” är en lekfull uppdatering av Laurie Andersons ”O Superman”. Refränger som ”Liv & död”,”Varför ska vi gå ut?” och ”Mamma sa” kommer dundra ut från öppna fönster hela sommaren.

Jan Gradvall

Kindness
Titel: World, you need a change of mind
Skivbolag: Female Energy/Cooperative
Betyg: 4

Hur låter samtiden? Samtiden låter som Kindness, en långhårig engelsman som blivit bloggvärldens just nu mest hypade musiker.

All musik är i dag tillgänglig för den som öppnar en laptop. Bokstavligen all musik. Alla artister, alla decennium, alla världsdelar.

På sikt kommer detta utbud – denna utradering av geografiska och tidsmässiga avstånd – även att påverka den nya musik som spelas in. Kindness är en för första föraning om hur detta kommer att låta.

Adam ”Kindness” Bainbridge har en indisk mamma och en engelsk pappa. Han har flyttat runt mellan Paris, Berlin och Philadelphia. Hans musik bär drag av allt från Grace Jones och Janet Jackson till Malcolm McLaren och Serge Gainsbourg.

Kindness tolkar även signaturen till ”EastEnders”, Englands populäraste såpopera. Han visar även sin osvikliga smak och bredd genom att göra en genial version av Replacements ”Swingin party”, en låt hämtad från det album där man hittar några av rockhistoriens bästa texter, ”Tim” från 1985.

Jan Gradvall

Madonna
Titel: MDNA
Skivbolag: Universal
Betyg: 2

När jag var redaktör för ”Sen kväll med Luuk” hade vi 1998 Madonna som gäst. När Madonna skulle repetera sitt liveframträdande rensade hon studion från alla obehöriga.

Kvar i kontrollrummet var bara jag, producenten Per Forssberg, den paranta Liz Rosenberg, Madonnas talesperson som varit med i branschen i ett halvt sekel, och den tvååriga Lourdes som satt framför mig på en snurrstol och stirrade när hennes mammas ansikte dök upp på ett dussin tevemonitorer.

Även på nya albumet känns det som Madonna i första hand sjunger för Lourdes, hennes äldsta barn som nu hunnit fylla 15 år.

Madonna, en briljant låtskrivare, har alltid varit mycket mer personlig i sina låtar än hon fått uppmärksamhet för. Men nya albumet ”MDNA” känns som ett krystat försök att visa att hon minsann är nere med dagens tonåringar.

Uttrycket ”phoning it in”, dvs att man själv inte riktigt bryr sig, dyker upp när man lyssnar. Madonna låter märkligt frånvarande.

Förkortningen i titeln anspelar på MDMA, den ecstasyliknande drog som blivit den stora partydrogen bland amerikanska tonåringar (det är MDMA de tonåriga dansarna tar i filmen ”Black swan”).

Jan Gradvall

Rocket Juice & The Moon
Titel: Rocket Juice & The Moon
Skivbolag: Honest Jon’s/Border
Betyg: 4

Den nigerianska våren fortsätter.

Upprinnelsen till det här albumet var när Damon Albarn i Blur-låten ”Music is my radar” sjöng: ”Tony Allen got me dancing”. Damon Albarn och den nigerianske trumlegenden Tony Allen blev vänner och bildade först bandet The Good, The Bad & The Queen med Paul Simonon från The Clash på bas.

Nu har Damon Albarn och Tony Allen bildat ett andra band, denna gång med Flea från Red Hot Chili Peppers på bas, ett samarbete som höjt en del ögonbryn men är ett ännu mer självklart val. Flea har lyssnat så mycket på Tony Allen, särskilt det 30-tal album han gjorde med Fela Kuti, att hans artistnamn är ett anagram för Fela. Red Hot Chili Peppers hade även Felas son, Femi Kuti, som förartist på sin senaste turné.

Mitt i all hypnotisk afrobeat smyger Damon Albarn in ”Poison”, årets finaste popballad.

Jan Gradvall