Krönika, Dagens Industri
Weekend 5 oktober
Krönika
Jan Gradvall
All samhällsdebatt i dag fokuserar på det som inte fungerar. På ett sätt är det begripligt. För var finns annars nyhetsvinkeln? Problemet är bara att den vinklingen kan skapa en skev och felaktigt pessimistisk bild av utvecklingen i ”det här landet”, en allt vanligare indignerad fras som till exempel Ulf Lundell använder två gånger på sitt nya album.
För i det tysta finns det viktiga saker som fortfarande fungerar alldeles utmärkt i ”det här landet”. Som till exempel Arbetarnas bildningsförbund.
De senaste veckorna har det skrivits svensk musikhistoria. Först toppades Billboardlistan i USA av Taylor Swifts ”We are never ever getting back together”. Därefter petades den ned av Maroon 5:s ”One more night”, den låt som just nu ligger etta.
Båda dessa USA-ettor är skrivna och producerade av två svenskar, popgeniet Martin ”Max Martin” Sandberg och hans unge protegé Johan ”Shellback” Schuster.
Jag minns när jag pratade med Martin på efterfest till en konsert med Jay-Z för fyra år sedan. Martin berättade att han via sin syster eller fru fått en demo av en kille från Karlshamn som spelade extrem punk och metal. Och att de två nu, hur osannolikt det än lät, börjat skriva låtar ihop. Senare samma höst toppade de USA-listan med Pinks ”So what”.
Johan ”Shellback” Schuster, 27, har varit med och skrivit sex låtar som toppat USA-listan, det är två fler än Per Gessle och fem fler än Björn & Benny. På Stim Music Expo i Stockholm 15 oktober kommer han att ta emot priset Platinagitarren.
I samband med detta intervjuas Shellback i nya numret av Stimmagasinet. Shellback får frågan om vad som är bra med att som ung och musikintresserad växa upp i Sverige. Han svarar: ”Det finns alltid god tillgång på billiga och bra replokaler. ABF har jag mycket att tacka för. De fick min hobbystudio att gå runt i flera år”.
Den musiker som just nu är en frontfigur för svensk export har alltså nått sin position med hjälp av Arbetarnas bildningsförbund.
Ulf Lundell fångar den nuvarande samhällsdebatten i Sverige när han på dubbelalbumet ”Rent förbannat” sjunger om ett cyniskt samhälle där profit regerar och folkhemmet slagits i spillror.
Men ABF, som fyller 100 år i år, bedriver fortfarande – i det tysta – en bred och fungerande folkbildning i ”det här landet”. Varje år deltar 750 000 i ABF:s cirklar och kurs, en verksamhet där musiken har en stor roll.
I princip alla svenska band jag intervjuat, inklusive Kent och Cardigans, lyfter fram studieförbunden i Sverige som avgörande för att de började spela och bildade band. De fick i ett tidigt skede hjälp med replokaler, ibland till och med instrument.
Och detta är inte något som försvann efter 1970-talet. Johan ”Shellback” Schuster är född 1985, samma år som Ulf Lundells mästerverk ”Den vassa eggen” släpptes.
Andra kreativa näringar i Sverige, som till exempel reklam, lider av att återväxten är begränsad till de som har föräldrar med resurser. När skolor kostar pengar gallras många talanger bort.
Men tack vare studieförbunden så har musiken hela tiden fått nytt blod från alla samhällsklasser. Och just därför förblivit så vital och nyskapande.
Olof Palme beskrev en gång Sverige som en ”studiecirkeldemokrati”. Ingen pratar längre om studieförbundens roll och framtid, men det är hög tid att börja göra det. Innan de i det tysta försvinner.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
HIPHOP
El-P. I går kväll, torsdag, spelade den världsledande producenten på Lilla Hotellbaren på Malmen i Stockholm. El-P ligger bakom två av 2012 års bästa album, sitt eget ”Cancer 4 Cure” och ”R.A.P. Music” åt Kille Mike.
OPERA
”Maskeradbalen”, Folkoperan, Stockholm. Inte tråkigt en sekund när regissören Mellika Melouani Melani låter Verdi kollidera med 2012 genom videokamera, kinesisk kung, två Amelior på scen och en textremsa som lever sitt eget liv.
HYRFILM
”Battle Royal”, i butik onsdag. Den japanska film från 2002 som inspirerade till ”Hunger Games”. Och är mycket våldsammare. 42 ungdomar får döda varandra på en öde ö.
+
BONUS:
Amerikansk television har genomgått ett tronskifte. Efter att ”Mad Men” fyra år i rad vunnit Emmy för bästa dramaserie så blev ”Mad Men” förra veckan besegrad av ”Homeland”, belönad för sin i dubbel bemärkelse chockerande bra debutsäsong.
Vilket genomslag CIA-serien ”Homeland” haft blev tydligt vid ett demokratmöte i New York i augusti. ”Homeland”-skådespelaren Mandy Patinkin var på plats och berättar för The Guardian att både Bill Clinton och Barack Obama kom fram till honom under middagen för att prata om sin favoritserie. Patinkin: ”När jag gick därifrån stod både Clinton och Obama och ropade till mig, ’Keep that ’Homeland’ coming!”.
Inledningen av säsong 2 av ”Homeland” – premiär i amerikansk teve i söndags – infriar också alla förväntningar; som att få en adrenalinspruta rakt i hjärtat. SVT sänder med endast en veckas fördröjning. Premiär måndag 22.00.
Att ”Homeland” är så bra är heller ingen slump. Serien är skriven av ett unikt dream team med sex extremt erfarna manusförfattare som alla varit ”showrunners” för olika serier.
Wall Street Journal hade nyligen en mycket intressant artikel, ”The Making of TV’s Hottest Drama” (finns på nätet), som berättar om hur denna sextett arbetar. I en ungdomsfixerad tevevärld är det erfarenhet som gäller för amerikanska dramaserier. Medelåldern för ”Homeland”-författarna är 52 år.
Jan Gradvall