Skivrecensioner, DI Weekend
El Rojo Adios
Titel: El Riojo Adios
Skivbolag: Kning Disk
Betyg: 4
I 25 år har Titiyo varit en av Sveriges främsta sångare. Ändå har det inte funnits någonting i Titiyos musik som förberett en på att hon var kapabel till det här. När Titiyo började sjunga på klubbar i Stockholm var hennes uppenbara förebilder sångerskor som Lyn Collins, Vicki Anderson och Aretha Franklin. En soultradition som hon under åren blästrat och förädlat. Men här byter Titiyo röst helt och hållet.
El Rojo Adios är ett samarbete mellan Titiyo och gitarristen Andreas Söderström. Musiken målar upp bilder från vintriga vilda västern-landskap med frostbitna kaktusar. Titiyos sätt att sjunga påminner snarast om Joni Mitchell och folkikonen Vashti Bunyan. Glasklart, kraftfullt och hypnotiserande vackert. Ett av vinterns finaste album. Ett ensamt tomtebloss mitt på isen i Vasaparken.
Jan Gradvall
The Bryan Ferry Orchestra
Titel: The Jazz Age
Skivbolag: Chrysalis/Sony
Betyg: 4
Bryan Ferry har alltid framstått som någon som obemärkt skulle kunna glida in och ut på en fest under det hedonistiska 1920-talet. Det går att föreställa sig honom lägga armarna runt Nick Carraway i ”Den store Gatsby” och visa var de bästa drinkarna serveras. Tänk om det också hade varit möjligt att förverkliga denna scen? Att skicka tillbaka Bryan Ferry till 1920-talet?
Det är precis vad Bryan Ferry själv åstadkommit med detta underverk till album. Undre ledning av Bryan Ferry i rollen som kapellmästare innehåller ”The Jazz Age” instrumentala versioner av Roxy Music-låtar och Bryan Ferry-låtar som de låtit om de spelats in på 1920-talet.
”The Bogus Man”, ett spår från Roxy Musics andra album ”For your pleasure” från 1973, låter plötsligt exakt som Duke Ellingtons djungelinfluerade storband på Cotton Club. ”Do the strand” framförs som en dixielandlåt från New Orleans. ”Don’t stop the dance” låter skriven av Louis Armstrongs Hot Seven. Ändå låter det aldrig sökt eller tokroligt. Bryan Ferrys kunskap om och kärlek till jazz är genuin.
Jan Gradvall
Sun Araw & M Geddes Gengras meet The Congos
Titel: Icon give thank
Betyg: Rvng Inti
Betyg: 4
Livet är för kort för att lyssna på förutsägbar musik. När jag första gången spelade det här albumet avvek det så totalt från mina föreställningar om hur musik kan låta att jag var tvungen att sätta mig ner.
Den amerikanske experimentmusikern Cameron Stallone, känd som Sun Araw, och hans vän M Geddes Gengras åkte till jordbrukslandskapet Saint Catherine Parish på sydöstra Jamaica där de letade upp medlemmar i den legendariska vokalgruppen The Congos.
Men musiken de gör tillsammans låter inte alls som reggae. Snarare som datorer som rökt på och börjat göra egen musik. Det låter förvridet, kantigt, sprakande elektriskt, men samtidigt ändå organisk. Ett utslängt tangentbord som legat kvar i djungeln så länge att gröna växter trängt igenom det.
The Congos namnges även på The 2 Bears suveräna housealbum från tidigare i år. Låten ”Heart of the Congos” handlar om hur Joe Goddard fick albumet med samma namn på kassett när han jobbade på Hoover Factory i västra London.
Jan Gradvall
El Remolon, Super Guachin, Chancha Via Circuito – med flera
Titel: Future sounds of Buenos Aires
Skivbolag: Zek/Wasploitation
Betyg: 4
Trots att elektronisk dansmusik fått ett massivt globalt genombrott under 2012, inte minst tack vare Swedish House Mafia, finns det skäl att påstå att genren fortfarande är underskattad. Ingen har förstått dess långtgående globala konsekvenser. Tröskeln till att börja med dansmusik är lägre än till någon annan musikgenre. Och priserna på datorer sjunker. Vad kommer att hända när dansmusikartister från jordens alla 196 länder börja maila ut sina egna beats?
En försmak på den nya globala dansmusiken är denna samling med artister från den spirande argentinska scenen. Artister som Mati Zundel tar lokal sydamerikansk dansmusik som bomba, tinku, huaynos och charangueada och gifter bort den med house, techno och hiphop. De lägre basfrekvenser som discjockeyn Daleduro manipulerar fram i sin dubstep är häpnadsväckande, en genre som uppges ha varit stor i Buenos Aires i tio år. Eller lyssna på Super Guachin, två bröder från enstad i östra Anderna som bygger om gamla dataspel från Commodore och Atari och sedan gör sina förvridna beats.
Jan Gradvall