Krönika, Dagens Industri
Weekend 26 april
Krönika
Jan Gradvall
När jag läst sagor för min son har jag slagits av hur påfallande ofta det är drakar i dem. Och vilken roll dessa drakar spelar för livet i byn.
I ett slott eller en grotta någonstans finns en drake som måste blidkas. Ofta kräver den olika slags offer.
Då och då samlas människorna i byn med högafflar och facklor och pratar lite halvhjärtat om att man borde ”göra något”. Men det dröjer alltid tills det dyker upp en ridande hjälte i glittrande ”Let’s dance”-kläder innan något konkret händer.
Det mest slående är hur människorna i dessa byar fram till det ögonblicket lever sina liv anpassade efter draken. Det är nästan som de behöver den för att slippa ompröva sina gamla vanor och ställningstaganden.
I dagens samhälle har vi en annan best som vi låter styra våra liv. En hungrig best som dagligen kräver matning med nya offer och som också börjar på samma begynnelsebokstav. Den besten heter Debatten.
Varje dag ryter Debatten från grottan och kräver vår fulla uppmärksamhet. Precis som Draken har Debatten också en förfärligt dålig andedräkt, en kombination av sura uppstötningar och ren eld.
Debattens ylande hörs från tuppmorgon till vargtimme. Har det någonsin debatteras så mycket i Sverige som just nu?
Genom sociala medier har debatten fått en ny hastighet och dramaturgi. Högafflar och facklor som plockats fram på morgonen kan vara undanställda redan vid lunch. Något hände, drevet ställs in. Kanske för att någon tagit reda på fakta.
Fakta är som kryptonit för Debatten. Vad Debatten däremot älskar är åsikter, åsikter och medvetna missförstånd.
Debatter handlar inte om att komma fram till en lösning. Har du någonsin bevittnat en debatt som avslutats med att ena parten säger: ”Du har rätt, jag hade fel,”. Nej, tvärtom eldar man på debatten för debattens egen skull, ända tills stämningen i gladiatorarenan för tankarna till scenen i ”Gladiator” när Russell Crowe vrålar till publiken: ”Are you not entertained?”
Debatten som en form underhållning har långa rötter i svensk television. Det började Kvällsöppet som sändes 1971-1981. I Kvällsöppet varvades hetlevrade debatter med inslag av sång och humor. I ett program kördes en rallybil in i studion. I ett annat var ämnet streaking och män endast iförda svarta herrstrumpor joggade genom studion.
Men ”Kvällsöppet” var åtminstone ärligt med sitt upplägg. Dagens debatter, både i tv och tidningar, fejkar en seriositet och låtas vilja komma fram till något.
En specialitet i svensk debatt är att extremvinkla frågeställningen så att det blir omöjligt att debattera nyanserat. Ett klassiskt exempel, också hämtat från tv, är videovåldsdebatten i Studio S.
Programmet från 1980 bar rubriken ”Vem behöver video?” och inleddes sedan med frågan: ”Ska elvaåringar få se sadistiska våldsfilmer på video?”. Programledaren Göran Elwin demonstrerade den nya suspekta uppfinning som kallades videokassetter och visade exempel på hur mycket ondska som kunde gömmas där inne, med klipp från ”Motorsågsmassakern”.
Därefter krävdes dåvarande utbildningsministern, Jan-Erik Wikström, på besked om när man kunde stoppa video genom en grundlagsändring.
Rent retoriskt var det briljant. Ställ en fråga – men gör det omöjligt att svara på den utan att framstå som ond.
Studio S-retoriken används dagligen i tidningar och sociala medier. Precis så göder man draken. Och livet i byn kan fortgå precis som vanligt, utan att någon behöver ändra sitt beteende.
(slut)
GRADVALLS VAL
FILMMUSIK
”Man of steel”. Mästarmöte i filmmusik när Hans Zimmer uppdaterar John Williams tema för ”Superman”. Filmens titel ger för övrigt Sverige rätt: nu blir han Stålmannen även i USA. Premiär 14 juni.
SOUNDCLOUD
”Daft Punk’s ’Teachers’ Volume II tracks from 1977-1997 that inspired ’Homework’. Befogad hysteri inför den franska duons comeback piskas upp ytterligare av denna timslånga mix med 88 låtar.
TV
”The Americans”. Obegripligt att Viasat, som har rättigheterna, sover på årets bästa dramaserie. Börjar som en variant på ”Homeland”. Från och med avsnitt nio tangerar den ”Mad men”.